Vad borde ungdomsarbetet veta?

Den teknologiska utvecklingen och digitaliseringen förändrar samhället, ungdomars liv och ungdomskulturella fenomen på ett betydande sätt. Det tycker även ungdomarna själva enligt utredningen Finland år 2050

Därför bör även ungdomspolitiken, ungdomsarbetet och yrkesfolk inom ungdomsarbetet hänga med i den teknologiska utvecklingen och försöka möta ungdomarnas föränderliga behov.

Samtidigt behövs en förmåga att se in i framtiden, för teknologin utvecklas snabbt. Till exempel används artificiell intelligens redan i stor utsträckning på olika samhällsnivåer. Människors dagliga liv, sociala relationer, arbete och kulturupplevelser förändras ännu mer radikalt i och med teknologiutvecklingen. Hur tar ungdomsarbetet till sig artificiell intelligens, virtuell verklighet och andra teknologier?

På grund av detta är det nu en bra stund att stanna upp och fundera på ungdomsarbetets digitalisering och dess framtid.

När internet blev vanligare i slutet av 1990-talet möjliggjorde det ett helt nytt slags verktyg och en helt ny miljö för att nå och möta ungdomar, vilket framträdde som mer varierande ungdomstjänster. Utvecklingen av internet påverkade även på många sätt uppkomsten och spridningen av nya slags ungdomskulturella fenomen.

Idag används digitalitet och digitala tjänster allt mer mångsidigt i ungdomsarbetets olika verksamheter. Det digitala ungdomsarbetet koncentreras dock fortfarande starkt till ungdomsarbete som utförs på nätet, särskilt i sociala medietjänster. Digitalitet används i ungdomsarbetet främst för kontakt, möten och handledning.

På andra sidan kopplas digitalitet nuförtiden på ett starkare sätt till den fysiska verksamheten och genomsyrar olika verksamheter: man diskuterar om teman med koppling till digitalitet med ungdomarna, digital teknologi används vid gruppbildning av unga och ungdomar uppmuntras till att producera innehåll och uttrycka sig med digitala medel.

Förutom som ett redskap och ett innehåll syns digitalitet även funktionellt i ungdomsarbetets vardag på många sätt. Särskilt verksamhet med koppling till digitalt spelande har ökat och blivit mer mångsidig.

Spel är inte längre endast något som man lockar med till ungdomslokalerna, utan det ordnas varierande ledd verksamhet runt spelandet, såsom spelklubbar, spelturneringar, spelstreaming och LAN-evenemang. Även om Pokémon GO-spelets popularitet tydligt falnat sedan sommaren 2016, har olika tjänster som använder geodata, förstärkt verklighet och spelifiering etablerat sin plats inom ungdomsarbetets verksamheter.

Mediepedagogik har redan länge varit en del av det finländska ungdomsarbetet, men teknologipedagogisk verksamhet, såsom teknologisk maker-verksamhet och programmering, är ännu inte så vanligt och etablerat inom ungdomsarbetet. Kombinationen av vetenskap, konst och teknologi kan erbjuda många slags möjligheter, särskilt inom det kulturella ungdomsarbetets verksamhet.

Med hjälp av kultur bedömer människan sig själv och andra, värderar och grupperar sin omgivning samt bygger sin identitet. Bildning och kultur har alltid gått hand i hand – där den ena finns, finns även den andra. Det typiska för kulturer som skapats av människor är att de växer och utformas med tiden, omgivningen och den tillgängliga teknologin.

Digital kultur skapar ständigt nytt innehåll samt nya sätt att göra saker på, antingen ensam eller i grupp. Därför kan man inte anse att det bara skulle finnas en digital värld eller en digital ungdomskultur som alla ungdomar upplever. Det uppstår subkulturer, härledda kulturer och helt nya kulturella fack, såsom diskussionsgrupper för dem som håller på med fantasifotboll eller evenemang för datoröverklockning.

Den digitala kulturen kan dock även vara generaliserad och i mångas dagliga användning, såsom olika slags populära bildmem eller smileys.

Unga har ofta ett fördomsfritt förhållningssätt till digitala kulturer. Det här betyder dock inte att digitalitet skulle vara ett egenvärde för ungdomar, utan digitala miljöer används för att de har något mer intressant eller fungerande än det traditionella sättet att göra saker. Det gamla sättet att göra saker kan också få nya slags dimensioner med hjälp av teknologi.

Digitalitet gör det möjligt för människor som är intresserade av samma saker att söka sig till varandra, kanske ge råd och uppmuntran bland gemensamma intressen. På exempelvis YouTube ger vanliga människor råd åt varandra även i vardagliga sysslor, och hästintresset, drönarflygningen eller spelintresset får alla mycket mer innehåll runt omkring sig i digitala miljöer och gemenskaper.

Ungdomar fastnar nödvändigtvis inte längre i sin hemkommun på traditionella sätt, utan identifiering med olika slags globala gemenskaper möjliggjorda av internet blir viktigare än ortidentiteten.

Ungdomar följer youtubare, artister och sina andra idoler på sociala medier. En del influencers är kända för alla ungdomar, men största delen har en mindre följarskara. Influencers har i många fall förskjutit traditionella idoler såsom idrottare, sångare och skådespelare. I framtiden uppstår sällan stora kändisar som hela folket känner.

En del av framtidens stjärnor kan vara virtuella. Den mest kända virtuella figuren just nu lär vara japanska Hatsune Miku som är en helt artificiell musikartist byggd omkring Vocaloid-syntetisatorer.

Ett tecken på den ständigt digitaliserande mediekulturen är deepfake-fenomenet som det har talats om mycket den senaste tiden. Fenomenet visar väl hur artificiell intelligens kan utnyttjas med rörliga bilder. Deepfake är också intressant ur ett mediepedagogiskt perspektiv: Hur kan man stödja ungdomar i skapandet av kreativa men ansvarsfulla medier?

Även ungdomsarbetare bör bekanta sig med nya kulturer som uppstår i och med digitaliseringen, för att förstå hur ungdomars liv och vardag ser ut idag. Även om unga delvis till och med använder samma sociala mediemiljöer som vi vuxna, så är ungas kultur och deras sätt att använda sociala medieplattformar ofta annorlunda än vuxnas.

Inom ungdomsarbetet är det i framtiden allt viktigare att erbjuda ungdomsarbetare möjligheter att flexibelt testa olika slags verksamhetsformer som grundar sig i ungdomars digitala kulturer och ny teknologi

Digitalitet kan anses föra med sig nya saker till redan befintliga verksamheter inom kulturellt ungdomsarbete. Digitala redskap, miljöer och tjänster möjliggör även helt nya slags sätt att skapa kulturella upplevelser och konst. Det här kommer att utmana många av nutidens uppfattningar om vår relation till konst. Redan nu tvistas det till exempel mycket om huruvida digitala spel eller musik komponerad av artificiell intelligens kan kallas för konst.

Inom ungdomsarbetet borde man inse det faktum att mer traditionella ramar för ungdomsarbete eller dess kulturella verksamhetsformer nödvändigtvis inte möter ungdomars nuvarande digitala kulturer. En bandlokal eller ett biljardbord intresserar inte ungdomar som vill skapa 3D-skulpturer i den virtuella världen. Inom ungdomsarbetet bör man även observera att teknologin ger ungdomarna nya slags möjligheter till självständig verksamhet, och verksamheten bör öka och bli mer varierande än tidigare.

Digitaliseringen påverkar förutom ungdomskulturella fenomen, även ungdomsarbetets praxis och arbetskultur. Statistikföring och kontakt med kollegorna har redan länge skett med digitala redskap. Tid och plats för utförandet av arbete kommer i fortsättningen inte ha lika stor betydelse som det fortfarande har: Distansmöten blir allt vanligare och de kan hållas i virtuella utrymmen, till exempel inom digitala spel. Inom ungdomsarbetet måste man även bli van att artificiell intelligens som en arbetskamrat i framtiden.

På samma sätt som digitaliseringen som en helhet har förändrat vårt sätt att stå i växelverkan, söka information, konsumera nöje och sköta praktiska sysslor, kommer artificiell intelligens gradvis att hjälpa oss med arbetsrelaterade saker.

Det kan vara lockande att flytta över utförande och processande av saker till artificiell intelligens, men det lönar sig inte eller är inte ens alltid möjligt. Ungdomsarbetet ger för tillfället inte tillräckligt med data för att man utifrån den skulle kunna skapa långt förda AI-analyser eller slutsatser. Man skulle behöva automatiserade system samt dialog mellan olika datakällor.

Man kan ändå föreställa sig en situation där vi skulle ha omfattande information om hur många ungdomar som besöker ungdomslokaler och vilka tider de anländer och ger sig iväg. Om man kombinerade de här data med Meteorologiska institutets uppfyllda väderprognoser, skulle man kunna skapa en modell som kunde berätta vilka ungdomslokaler som lönar sig att hålla öppna exempelvis nästa vecka utifrån kommande väderprognoser. Då skulle artificiell intelligens kunna vara med och lägga upp arbetspass och fungera som stöd för chefen i hur arbetsresurserna ska riktas under den aktuella veckan.

Artificiell intelligens används redan nu på många sätt inom samhällets olika sektorer. En del utföranden är etiskt tvivelaktiga, men de konkretiserar den artificiella intelligensens användningsmöjligheter. I till exempel Indien följer man elevernas deltagande på lektioner med hjälp av kameror och AI. Artificiell intelligens kan fungera som en bra hjälplärare och se saker som en riktig lärare inte hinner eller kan se. En likadan medhjälpare kan vara till hjälp även i ungdomslokaler där personalen inte kan se allt.

AI kan föra med sig stora förändringar i traditionella sätt för påverkan och demokratifostran. Vi föreställer oss en situation där en ung person är orolig för en sak som berör hens egen livsmiljö eller till och med en globalt större grupp. I nuläget kan den unga till exempel ta initiativ om saken eller försöka påverka saken genom andra system för influens.

Alla ungdomar har dock inte tillräckligt med förmåga, resurser eller intresse att börja föra saken framåt via officiella vägar. Men tänk om det fanns artificiell intelligens som skulle samla information från sociala medier om vad som grämer unga, vad de talar om och vad de vill ha förändring i?

I framtiden kommer den artificiella intelligensen alltså bättre kunna berätta för beslutsfattarna vilka saker som är viktiga för kommuninvånarna. Samtidigt kan den även stärka kommuninvånarnas upplevelse av gemenskap när folk ser att andra också vill påverka samma saker.

För närvarande fattar artificiell intelligens många beslut för oss, vare sig vi vill eller inte. Samtidigt som den fattar beslut där den antar sig hjälpa oss, kan den också utesluta viktig information från oss och stänga in oss i en bubbla. Å andra sidan bör vi såväl i ungdomsarbetet som i hela samhället lösa stora etiska och legislativa frågor inom artificiell intelligens, såsom integritetsskydd.

Det är viktigt för var och en av oss att förstå hur artificiell intelligens fungerar och vad den påverkar. Genom att förstå den artificiella intelligensens funktion förstår vi även bättre hur vår värld kommer att fungera i framtiden. Enligt forskaren Blakeley Payne vid MIT-universitetet borde man börja undervisa barn om artificiell intelligens redan när de är i tioårsåldern, så att barnen har förmåga att förstå varför hens Google-sökning ser annorlunda ut än kompisens.

För att vi inom ungdomsarbetet ska kunna vara ett stöd för ungdomarna i denna förändring i samhället som den artificiella intelligensen för med sig, bör vi även själva anamma vad det allt handlar om.

Det är utmanande för ungdomsarbetets yrkesfält att hänga med i digitaliseringen och den teknologiska utvecklingen, för utvecklingstakten verkar ibland hisnande. Det är dock en lättande tanke att det för ungdomsarbetets del inte är primärt att veta vad som just är ungdomarnas senaste innegrej på sociala medier, utan att uppfatta helheten av digitaliseringens effekt på ungas liv.

En av ungdomsarbetets centrala uppgifter är att stödja unga att fungera i det ständigt allt mer digitaliserade samhället.

Ännu i dag stöter man ibland på uppfattningen av unga som diginativa som obehindrat och suveränt har kontroll över alla digitala apparater och tjänster. Tanken om en ungdom som bara på grund av sin ålder vet allt om det digitala är felaktig och nästan lika komisk som tanken om att en äldre människa som sover på biblioteket och därför vet allt om världen.

Risken är att teknologins snabba utveckling skapar en ojämlikhet mellan ungdomar. Vem har möjlighet och kompetens att dra nytta av teknologi och vem har inte? Enligt ungdomsarbetets värderingar bör man öka likvärdigheten i samhället, möjliggörande av teknologianvändning och ökande av digital kompetens bör således vara en ledstjärna för ungdomsarbetets verksamhetskultur.

Unga behöver exempelvis mångsidigare färdigheter än tidigare för att hitta sina egna gemenskaper och kunna ansluta sig till dem. Om och när en av ungdomsarbetets uppgifter är att hjälpa unga att skapa nya kamratrelationer, är det viktigt för oss att förstå grundläggande fakta: Nuförtiden är det svårt att skapa kamratrelationer eller hitta gemenskaper att ansluta sig till om man inte har tillräckliga färdigheter i digital växelverkan.

Digitalitet för även med sig nya element till ungas utmaningar under uppväxten. En ung växande person speglar exempelvis sin egen utvecklande identitet i omgivande media som i dag naturligtvis är en del av de sociala mediernas kaos av intryck. Ungdomsledarens uppgift är att stödja ungdomarna, så att de kritiskt kan granska den mediemiljö som de speglar sin identitet i.

Samma gäller för fostran till samhällspåverkan och aktivt medborgarskap. Det är säkert svårt att påverka 2020-talets samhälle om man inte behärskar moderna sätt att påverka och inte klarar av att plocka ut tillförlitlig data i flödet av digital information.

Digitala färdigheter har haft en roll i ungdomsarbetets och fostrandets diskurs särskilt med tanke på arbetslivsrelaterade färdigheter. Det råder inget tvivel om att digitala färdigheter har en betydande inverkan på ungas framtida sysselsättning: även om alla ungdomar inte blir programmerare eller ingenjörer, kommer teknologin att på något sätt vara närvarande i alla framtida arbetstagares vardag.

När man talar om ungas digitala kompetens bör man fästa särskild uppmärksamhet vid främjandet av digitalt välmående eller digitala livskunskaper. Det räcker alltså inte att bara främja tekniska digitala färdigheter.

Ungdomsarbetet får och ska ha sin egen infallsvinkel till stödjandet av ungas digitala kompetens. Om man lyckas fläta in digital teknologi till en del av den dagliga ungdomsarbetsverksamheten, öppnar sig den bästa möjligheten till att stödja ungdomars mångsidiga digitala kompetens och samtidigt fylla de luckor som den formella undervisningen eventuellt har lämnat. Läroplanens brister kan som bäst vändas till ungdomsarbetets styrka; i stället för att vi som yrkesområde ska hämmas av en stundtals onödigt stel struktur, kan vi på ett mer kreativt sätt identifiera utmaningar i ungdomars liv och hjälpa dem att skapa förutsättningar för att möta och lösa dem på bästa möjliga sätt.

Dessutom har ungdomsarbetet möjligheter att nå och uppmuntra även sådana unga som från början inte har varit intresserade av teknologirelaterade intressen samt bryta traditionella könsroller inom fritidsintressen.

Det lönar sig dock inte att tillämpa medieprojekt, maker-verksamhet eller andra sätt att närma sig digitalt ungdomsarbete med full effekt innan man först har klargjort den egna arbetsenhetens vision för ungdomsarbetet.

När den digitala medians och teknologins möjligheter används inom ungdomsarbete på ett målinriktat och igenomtänkt sätt, kan man erbjuda ungdomar en verksamhetsmiljö där de förutom att utveckla sin digitala kompetens, även får stärka sitt sätt att uttrycka sig, sin kreativitet och sina sociala färdigheter. Allt det här behöver de även i framtiden.

Med förutsägelse av framtiden avses systematisk granskning av framtiden. Målet med förutsägelserna är inte att skapa en så exakt bild av framtiden som möjligt, utan att skapa uppfattningar om olika slags möjliga framtidsscenarier.

Genom att förutse framtiden kan vi själva försöka att aktivt påverka hur den formas. Framtidsbilden är en slags stillbild eller karikatyr av dess tillstånd vid en viss tidpunkt. Med hjälp av framtidsbilder granskar man spänningar och trender som bildens skapare anser vara betydelsefulla. Målet är att identifiera önskade och möjliga världar och utveckla förmågor för att fungera i dem.

Man kan använda olika slags metoder vid utarbetandet av framtidsbilder. Ett exempel är framtidstabellmetoden, som används som ett verktyg för att utforma förändringen i organisationers strategiarbete och verksamhetsmiljö. Vi på Verke använde oss av framtidstabellmetoden och bearbetade tre olika slags framtidsbilder av ungdomsarbetet 2030.